Bladen faller

Sommaren är slut. Ja, DET är den ju för länge sen. Men visan går så, som vi sjunger i kören. Här är en annan fin höstdänga som vi brukar gala till typ Allhelgona:

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkret är allt som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg skrev texten nån gång på 20-talet.


Jag tänder ljus och myser. Imorgon får vi reda på om vi har jobbet kvar. En del av oss har det - andra inte. Det blir nog till å sova halvdant inatt.