Så här i början på året märker jag att jag i motsats till mitt vanliga, plikttrogna beteende, hänfaller åt att aktivt gå in för att "slacka".
Så här har det sett ut på sistone; jag kommer hem, snubblar över ett gäng skor och väskor som ligger slängda i hallen (för det finns slackers i min närmaste krets också!), tänker.....VAFAN....men susar sedan vidare in i husets trygga vrår.
När det är dags för läggdags för Storis och Lillis så håller jag på i säkert en timme och säger: "om FEM minuter, killar, DÅ ska vi läsa Bröderna Lejonhjärta och då ska pyjamas vara på och tänder borstade, ok?!", och så kan det sluta med att jag viker upp laptopen och beställer "Ice Age 3" och drömmer om fredgasmys och låter barnen kolla på Harry Potter, och plötsligt är klockan TIO och jag ligger bredvid och spelar det där beroendeframkallande flygledarspelet på Pärlanssons iPhone och i nästa stund slumrar jag in och vaknar nästa morgon SKITTRÖTT och rinner ned för trappan och intar inte min vanliga tallrik med hälsosam osockrad naturellyoghurt utan skyfflar i mig tre mackor VITT BRÖD med massa smör samtidigt som jag tänker; "jag måste ta tag i det här..." och sedan rasslar iväg till jobbet, som innebär att skumpa runt EN TIMME på en buss som tar mig runt halva södra Storstockholm innan jag når gettot, där jag numera har min arbetsplats.
Vad beror det här beteendet på tro?! Jag tror att det är så här; på grund av att det är mörkt och kallt behöver jag mer mat och vila för att få energi till att storsatsa under resten av 2010! Bra, vi säger så.
