Energitjyvar

Ibland undrar jag varför man är så trevlig och hjälpsam mot alla på jobbet egentligen. Eller, rättare sagt, det vet jag visst, för det ingår i mitt jobb. Dessutom är jag född och uppfostrad att bli sån. Men det kostar på. Ibland önskar jag att jag hade LITE lättare att säga nej. Typ "nej, tyvärr är jag helt galet upptagen just nu, men jag kan vi ta det om en stund?". Men det har jag svårt för. För jag vill vara kompis med alla och jag vill kunna hjälpa alla om det är så att mina kunskaper kan vara någon annan till nytta. För då tror jag nämligen att jag får samma bemötande tillbaka. Men se, det är DÄR JAG TAR FEL! Alldeles för många kan helt samvetslöst sitta och muttra "det ingår faktiskt inte i mina arbetsuppgifter" eller något annat nu-tar-jag-och-stänger-dörren-aktigt. Och jag blir helt galen på det! All inspiration och energi bara rinner bort.

Och sen, fem minuter senare eller så, är jag lika glad igen som en sån där docka som man kan smocka ner så mycket man bara orkar, men den bara fjongar tillbaka upp igen. Gång på gång. Kanske inte så konstigt att man aldrig får löneförhöjning? Kanske ska börja på stänga-dörren-skolan? Var ligger den?