Inget. Grus. I. Ögonen. Alltså, det är november. Förlåt, december. Det är den mörkaste tiden på året, jag borde vara helt förbi av trötthet. Jag vaknar före väckarklockan, visserligen rätt så trött, men när jag släpar mig upp, och framför allt, när jag skrapat bort all frost från vindrutan på bilen, så märker jag: inget grus i ögonen. Jag känner mig PIGG. Det är Murphy's lag, lagen om alltings jävlighet, fast tvärtom!
Passar på att länka till den här uppmuntrande artikeln, som jag ska läsa varje gång jag ramlar ner i källaren och tänker negativa tankar: http://www.dn.se/livsstil/halsa/vi-maste-fanga-allt-som-gor-oss-glada-1.935751
Det brukar ske i augusti varje år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar