Läser en intervju med Claes Borgström i Svenskan idag. Han verkar vara en klok man, som jobbar med viktiga frågor. En man som Claes, tänker man, är en man med stort självförtroende - men det visar sig att även han tvivlar ibland: "Jag brukar tänka, det är en tröst, att jorden snurrar runt sin axel, timmarna går och snart blir det mörkt och människor går hem och äter middag och då är det jag oroade mig för över", säger han, apropå att de yttre kraven inte minskar med åren, snarare tvärtom. Eller framför allt, hur man förhåller sig till kraven.
Bra sagt, det ska jag bära med mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar