Det verkar som att jag har en och annan läsare (blink blink syrran) - kul!
Häromdagen ringde farmor (barnens alltså) och tyckte det var hög tid att outa berättelsen om Skinkelichesen. Hittills har mest sväris och min svåger Wille vurmat en massa för denna figur, men han verkar inte så värst vida känd (eller har jag inte uppfattat stavningen rätt?), jag till och med googlade på Skinkelichesen, som enligt uppgift smyger omkring dagarna före jul och langar i grejer i strumpor lagom till dopparedan...
Det roliga var att ett av våra barn anammade de här historien rakt av och återberättade för mig myten om "Skinkeli-skink-chefen" - roligt tycker jag, som enligt Pärlansson är något av en språkpolis, ja, nej, det känner jag inte igen, jag går bara igång på lite diverse felsägningar.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, Skinkelichesen är ju ingen jag känner men det är alltid härligt att få lära sig något nytt!!!!
Va kul att det var något nytt skrivet på din blogg, jag kollar faktiskt varje dag numera ;);)
å jag tror att det ligger lite i släkten det där med att vara språkpolis... jag vet iallafall 2, apan och mamman
Skicka en kommentar