Tillbaka på jobbet

Till vardags ser jag mig själv som en hyfsat strukturerad person, som gillar mitt jobb och som ser eventuella problem som utmaningar som jag gillar att hitta lösningar på. Jag tycker även att mina kollegor är trevliga och ganska roliga ibland.

Men nu. Jag har tappat alla rutiner som jag byggde upp innan semestern. Jag sitter med en rad arbetsuppgifter som borde vara ett nöje att ta tag i. Men icke. Jag har så tråkigt. Jag har inget tempo. Och värst av allt - mina kollegor är inte ALLS så schyssta och trevliga som jag minns dem.....

Jag tog upp det här när jag lunchade med en av dem (kollegorna) idag. Jag har sedan en tid också bestämt mig för att koncentrera mig på folks positiva sidor, istället för att fokusera på det som är negativt och leta fel (det händer ibland att jag gör det, men nu tränar jag alltså på att göra tvärtom, något som fått mig att tänka mer positiva tankar överlag - prova får du se, det funkar!). I alla fall. Det jag kom fram till är att när vi alla har varit borta från jobbet så har vi kommit bort från jobbjargongen och därmed det språk som vi pratar just på min arbetsplats. Att vi nu pratar förbi varann och missförstår varann och övertolkar varandras tonfall är alltså att vi glömt bort hur vi pratar jobbspråket! Aha!

Så, vad kan det ta innan man är tillbaka i den vanliga jargongen? En vecka? Vi får väl se.